Välkommen in på min sida.
Nu ska jag berätta lite om mig.
Jag och min man gifte oss 1988, och har tre fina pojkar. Vi vill det allra bästa för att de ska känna Guds 
varma omsorg som dom ska bära med sig när dom flyttar hemifrån.
Vill berätta lite om mina intressen, det är att åka till fina platser och fotografera.
En del av fotografierna använder jag till mitt andra intresse, och det oljemålning och blyertsteckningar.
När man målar så kommer man bort ifrån verkligheten och in i motivet och målar många gånger 
bättre än man förväntat sig. Gå gärna in på mitt Galleri och titta på mina tavlor.
Österlen är en helt underbar plats att åka till, man bara njuter av naturen och de fina färgerna
speciellt på våren med ljusgröna,gula, vita och blåa färger.
Sedan är det sång och musik som ligger varmt om hjärtat. Lovsången är en försmak 
hur det ska bli en gång i himlen. En sångare som jag tycket mycket om har jag en länk 
till nedan som ni kan gå in på och lyssna. När jag lyssnar på honom så vrider jag upp
volymen och bara njuter och lyssnar in texten i mitt hjärta.
Jag är uppväxt i ett varmt kristet hem med mycket omsorg. Mitt liv med mina 
föräldrar förändrades när jag var sju år...............

Min Pappas helande
Den 24 augusti 1984
Nu ska jag berätta lite om hur det var att ha en sjuk pappa och att få en ny frisk pappa. Jag var 7 år när pappa blev sjuk. Mina minnen var att han inte kunde göra saker som andra pappor kunde. Jag kom knappt ihåg att han var ute och körde bil, vi var aldrig ute och cyklade tillsammans, vi var sällan på semester. När han blev sämre, slutade han arbetar, han blev sjukpensionär. Han hade många hjälpmedel t.ex. stödkrage för nacken, kryckor, korsett, trehjuling, rullstol, griptång, permobil. Han hade en liten vävstol hemma för att han skulle ha något att göra som han hade som terapi. Han gjorde mycket fina dukar och en gardinkappa, kanterna på det vävda var otroligt jämna. Det som många gånger var jobbigt var att många tittade på honom, för blickar kan göra så ont. Det är svårt att ha en pappa som är sjuk och se allt jobbigt. När vi skulle åka någonstans, fickalltid andra köra oss och ibland fick vi åka taxi och det var inte så roligt. Min bror som bor nära intill Vättern, har en mycket fin väg som man kan gå för att komma ner till sjön, men dit kunde

aldrig pappa följa med . En gång kom jag ihåg att när jag skulle åka hem från skolan i Värnamo, så mötte jag mamma och hon sa att de var tvungna att åka in med pappa till sjukhuset för han var så sjuk, när sådant händer är det mycket svårt för man vet ju inte om vi fick ha pappa kvar. Men många fina och bra minnen har jag trots att pappa var sjuk. Han hade en tro på Gud. När jag var liten innan pappa blev sjuk så har de talat om för mig att han var Söndagskolsföreståndare och han var mycket omtyckt, när jag ville sjunga så viskade jag i pappas öra och då fick jag ställa mig på en stol och jag sjöng (Vi ska fara bortom månen vi ska fara bortom mars). Varje kväll så läste pappa ”Dagens lösen” och sedan bad han. Han var en mycket snäll och fin pappa. Hans Gudstro har hjälpt honom mycket igenom svåra stunder. Många sa ”att han bara orkar” men jag vet att om han inte hade den tro som han hade, så vet jag inte hur han hade klarat det. Dagen då pappa blev frisk och helad. Det var i augusti månad 1984, Frikyrkan i Elim Rydaholm hade tältkonferens där var alla välkomna. Här kommer en intervju med min pappa som man kunde läsa i ett reppotage från en tidning som hette Evangelii härold.

Det mötet kommer jag aldrig att glömma. Jag såg hur Gud verkade i pappa. Efter det mötet åkte jag till några kompisar, men när jag kom hem så satt både mamma och pappa uppe och dom sa att dom inte kunde gå och lägga sig för pappa har upplevt så starkt helande. Dom hade varit ute och gått arm i arm som ett nyförälskat par på vår lilla väg som vi har till vårt hus som jag bodde i då. Sen den dagen fick jag uppleva att vara ute och cykla med pappa för första

gången, TACK GODE GUD att du gjorde pappa frisk. Det var helt otroligt att se när han gick förbi mig, han blev snabb i allt, han öppnade dörrar åt folk, ville vara hjälpsam, han var så tacksam och ville så väl med andra. Nu är båda mina föräldrar hemma hos Herren, men jag längtar att får träffa dom en dag i himlen. En sång som jag bl.a tycker om att sjunga när det handlar om att vi ses igen i himlen är ” O hur saligt att få vandra ”

	Om mig själv och min uppväxt!